Vilken blodtryckshöjare!
Så här ligger det till...
Till helgen ska jag och några vänner ordna en kvinnofrukost med vernissage. Pirrrigt... Vi är ett gäng härliga pensionärer, nå inte precis alla, jag och ett par till har några år kvar. Vi har träffats en gång i veckan och fått bibel undervisning och lärt oss mer om livet tillsammans med Gud. Vi fikar, pratar och ber, ja och så lyssnar vi också förstås. Mycket givande och trevligt!
Så blev det så att vi bestämde oss för att ordna en kvinnofrukost med vernissage för att få dela med oss av det vi fått under terminen och samtidigt göra något trevligt för andra. Så vi började planera och på lördag är det dags. Var och en av oss har ansvar för vårat eget bord med vilka gäster vi valt att bjuda på frukost. Nåväl nog om detta.
Jag har varit på jakt efter ramar till mina alster inför vår vernissage, som förövrigt är min allra första någonsin! Idag fick jag sällskap och hjälp av min älskade make och äldsta dotter. Vi begav oss till Ikea. En sak lärde jag mig idag,
BESKÄR ALDRIG bilderna förrän du har en passande ram, eller i alla fall måtten på den! Usch! Om jag hade vetat det hade det besparat oss mycket arbete och besvär.
Ja ja vi fick ihop en hög med ramar, de låg tillsammans med min stora mapp med material i kundvagnen. Trötta efter allt letande var vi i det närmaste klara när jag frågar de andra vart vi ställt kundvagnen. Vagnen?
Var är vagnen?! Den stod ju här nyss! Vi tittar snabbt mellan hyllorna i närheten men vagnen var faktiskt borta!
-Pappa! Någon har tagit vagnen med alla mammas målningar!
Snabbt som ögat rusar vi mot kassorna Jag halkar efter för de andra är så snabba. Efter ett tag hör jag en välbekant röst ropa. -Pappa! Jag har tittat den! Hon berättade för oss att hon hittade vagnen i fyndhörnan stående bredvid en gubbe som stod och tittade på madrasser (hennes ord..) Hon blängde på honom och ryckte vagnen åt sig. Puh! Vilket äventyr. Pulsen gick på högvarv och benen kändes som överkokta spagetti när vi tog oss tillbaka till avdelningen för ramar. Vi höll ett stadigt grepp om vagnen dels för att ingen skulle ta den och dels för att stötta våra skakiga ben.
Tänk om allt hade försvunnit, då hade det inte blivit mycket till vernissage för min del! När vi passerat kassorna blev det korv, pizza och bulle. Och massor av lemon lime!
Nu är tavlorna färdiga och jag ligger i soffan och tar igen mig.
Önskar er alla en trevlig kväll!
Kram Jeanette
