Trippel skidåkning i denna hetta!

Äntligen har han då fått sina skidor, min käre make! 

Under så många år har jag hört om hans drömmar om dessa samarbetsprövande redskap. Så idag kom han hem med fyra plankor i lagom skidlängd. Två långa remmar och en hjälpsam fru så fixar det sig! Där fick jag också användning av min spikpistol :-)

(Ajdå det där med spikpistolen var ingen hit! Jag fick springa hem efter skruvdragare och skruv. Det andra höll inte!!!)

Busenkelt att göra! Hoppas på många trevliga stunder med dessa och en hop härliga människor!  

Premiärturen tillägnas vår barngrupp VIP:arna. Om en timme har vi sommaravslutning med grillning, femkamp och barnens familjer.  

Fyra brädor och 12 tillklippta remmar.

Smält repändarna så att de inte revas upp.

Jag fäste remmarna med klamrar från min spikpistol. TA SKRUV ISTÄLLET!! (Det jag gjorde blev för klent!)

Klara för att användas! 

Mycket nöje! 

Ugglor, älgar och lamor! Vilken safariresa vi haft :-)

Idag har vi sett många djur ut efter vägen. Vi lämnade hemmets lugna vrå 8.20 i morse. Efter ett tag fick vi lämna företräde för ett rådjur som tyckte att vi hade väjningsplikt och strax efter kom en liten pigg ekorre springande över vägen. Senare såg vi ett gäng lamor i en inhägnad.  En flygande ormvråk med sina vita fält under vingarna. De var de flesta djur och märkvärdigheter vi såg på väg till Närkes kil.
Förutom massa vindkraftverk och kossor förstås!
Väl framme tog vi avsked av min lilla goa mormor som blev hela 96 år. Det var en fin begravning med härliga minnen. Emma sjöng två fina sånger för oss. Trevligt att träffa våra goa släktingar.
På väg hem såg vi en jättestooor fågel. Den största vi någonsin sett!  Det måste ha varit en örn av något slag. Vi stannade bilen för att se. Tyvärr svävade den längre bort och högre upp. Väl högt uppe i luften gled på vingarna och ryttlade hur länge som helst. Vilken härlig syn. Fantastiskt! Senare såg vi tre stora fina älgar som stod och åt kvällsmat vid ett skogsbryn. En vacker regnbåge. En hungrig uggla sittandes på en telefontråd. En ensam hare skuttande på en åker i Götene. Otroligt vilken resa! Nu har vi sex mil kvar hem. Innan denna fina safariresan är över.

I baksätet på bilen... :-)

Emilia och Lukas pratar i baksätet på väg till gammelmormors begravning.
- Pappa hur stor är världens befolkning nu? 
- Ca 7,3 miljarder.
- Men vi vill ha mer exakt siffra. - Det är svårt, för de föds ju och dör människor hela tiden. Lukas spontana kommentarer:
- Va roligt! Det är precis som på sims!
Haha dagens ungdom :-)

Lyckliga stunder och destruktiva tankar...

Livet är ingen dans på rosor.
Jo det är klart, ibland njuter man av den ljuvliga doften och ibland sticker man sig på de vassa taggarna! 
Ibland går vi människor igenom mörka och jobbiga tider. Det känns som om eländet aldrig ska ta slut och som man har en tung blöt gammal yllefilt över sig. Den tynger ner min kropp, försvagad av hopplösheten och gör luften syrefattig och tung att andas.
Hur många gånger har jag inte velat ge upp, ge efter för de där svarta skrämmande tankarna som attackerat mitt sinne?
Du kan inte hindra fågeln att flyga över ditt huvud,  men du kan hindra den från att bygga bo!  Snabbt som blixten viftar jag bort tanken som vill tränga sig på. Mörka, destruktiva tankar som bara talar om omöjlighet och nattsvart hopplöshet.
Jag är så tacksam över min uppväxt. Att jag fick växa upp i en familj med en levande relation tillsammans med Jesus. Alla dessa stunder som jag satt ensam på mitt rum, uppkrupen i sängen med täcket och knäna under hakan. Ensam men aldrig övergiven. Jag fann råd och tröst i en gammal bok med ett språk från 1917. Det var inte alltid så lätt att förstå orden, men jag fick en känsla av Guds närvaro och hans innerliga kärlek och omsorg om mig. De bibelord jag läste då hjälper mig än idag! 
I de där svåraste stunderna när jag önskade att allt var över, hörde jag i mitt inre:
- Jeanette, det finns hopp för din framtid!
-Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig!
-Tro bara, lita på mig.

De fanns där, de tröstande orden, fyllda med hopp om en ljusare framtid. Och tänk de mörka dagarna ljusnade, natt blev till dag.
Solen når mig inte alltid med sina strålar, men så skingras molnen och det ljusnar igen!
Jag ville bara uppmuntra både dig och mig själv och påminna oss om att livet rullar på. Förändringar kommer och det går lite upp och ner. Men kom ihåg det är alltid för tidigt att ge upp! Håll ut, tappa inte modet!
Idag doftar rosorna underbart och jag njuter av att få leva! 

Var rädd om dig och höj blicken, se till att du inte missar när solstrålen letar sig fram till dig ! 

Kram på dig!
/Jeanette

Fy vad det luktar men ack så effektivt!

Så sitter man här och orkar just inte så mycket mer. Det är så oerhört svårt det där med balansen!  Orkar jag jobba så blir det i 250 knyck, utan rast och föda. (För det glöms vanligen bort, även om jag försökt mig på Skalmans teknik med matochsovklocka!) Jaja så illa är det inte idag, har nog mest fått en släng av något övergående virus.
"Övertalade" familjen (maken) att göra det vi hade planerat ändå och låta mig vara hemma och vila. Men fy vad tyst och tråkigt det blev!  Trodde nog att jag skulle njuta av lugnet.

Efter att grejat på mobilen ett par timmar klarar jag inte av att vara stilla länge!  Om jag skulle orka putsa lite matsilver iallafall, det blir ju aldrig gjort annars.  Skramlade ihop lite bestick och fat, silverputs och en tygbit rivet från ett gammalt uttjänt lakan. Smått skakig med stigande kroppstemperatur landar jag i soffan med sakerna. Hm förresten, det här är ju bara nysilver. Funkar det med silverputs då? Fram med mobilen och sök... nysilver putsa. Skummar igenom sökresultatet och blir nyfiken på ett miljövänligt alternativ i kemins tecken.

Så lätt och smidigt det gick! Inget gnuggade med svarta trasor och problem i fördjupningarna! Det ända negativa var väl lukten. Detta kan jag verkligen rekommendera!

 

Detta behövs:
• Silverföremål (nysilver hade jag)
• En behållare som tål kokande vatten.
• Aluminiumfolie
• Bakpulver
• Kokande vatten

 

Gör så här:

Lägg aluminiumfolie i botten av en bunke. Strö bakpulver på folien och lägg i silvret. Strö lite bakpulver uppe på dem också.  Sen häller du på kokande vatten och väntar några minuter.
Färdigt!  Lite bilder från mitt "putsande". 

 

 

Jag är såå nöjd!

 

 

Här är länken jag följde och dessutom förklarar killen vad det är som händer och varför. Vilket jag inte tänker ge mig på att förklara :-)

 http://www.nyteknik.se/popular_teknik/smatt_gott/article2495688.ece

 

Må så gott!

Kram Jeanette

Trädkoja för nittioåringar!

Rustade med stövlar, överdragsbyxor och arbetshandskar gav vi oss iväg. En påse med begagnade spikar, vissa rostiga andra krokiga, hammare och såg. Tänk att en gnutta energi kan räcka så länge när man har kul!
Vi började med att rensa upp bland gamla brädor som blivit liggande i skogen sedan i fjol.  Vissa brädor som låg gömda under grenar och löv var väl inte i bästa skick,  men det funkar. Vi, Lukas och jag upptäckte hur otroligt vackert det var runtomkring. Vi röjde undan gamla kvistar och sågade rent granar och tallar från fula torra grenar. Det blev som en liten vacker park där i gläntan. Utifrån skogen ser man ingenting,  allt ligger väl undangömt och de små vattensamlingarna, den stora plana stenen beklädd med mossa, i perfekt lutning är som skapt för en avkopplande stund. Jag kan tänka mig en dag när solens  varma strålar letar sig ner genom grenverket.  Tänk att få ligga på en filt och njuta av fågelsång och den ljumma vinden får de gröna löven att dansa. Nåväl det blir en annan gång. För idag blåser det kraftiga vindar och vi trotsar både vinden och regnet med glädje. Glada och nöjda inser vi att det börjar bli för mörkt för att kunna fortsätta. Med barr i håret och kåda på de svarta händerna packar vi ihop våra saker och sopar rent golvet. Närapå en hel vägg fick vi till.
Efter tre timmars spikande och hamrande (vilket vi inte hade en aning om!) klättrar vi ner från kojan. -Du Lukas, vi måste fixa till den här stegen så att den även passar för nittioåringar! För jag vill aldrig sluta med att bygga kojor och klättra i träd!  Nu är jag ju inte ens halvvägs till nittio men ändå. Det är ju såå kul!! :-)
Sov sött!
Kram Jeanette ♡

Livet på landet ♡♡♡

I stugan eller torpet som vi i familjen kallar det, är det så gott att vara.  Just nu är vi bara fyra här men när värmen kommer kryllar det av släkt och vänner och då händer alltid något.  :-)
Idag rensar tjejerna kartonger fyllda med gamla skolpapper och teckningar.  Såå många fina minnen och ord som dyker upp! Tänk vad privileged man är som mamma, jag har fått mängder av kärleksbrev! ♥♥♥
Lukas och jag är i snickartagen,  vilket verkligen gör oss på glatt humör.  Hyllorna som så länge saknats på köksväggen är på väg att bli till!  Perfekt väder för att kunna hålla till ute på trappan.
Mätt, sågat och slipat. Hyllplanen ska målas i vitt. Och så får vi skissa lite på hur konsolerna ska se ut.   Men vi får ta det lite lungt, det är roligt men nu är jag trött.   Kanske vi lägger detta på hyllan tills imorgon. 
Ha det gott och hoppas att solen även skiner på dig!
Kram Jeanette ♡

Vardagens rofyllda charm!

Kalas, fester och vänner,  underbart!  Men vad jag uppskattar en helt vanlig vardag emellanåt!  Jag vet inte om jag är lite knepig men vad gör väl det! Att känna lukten av lakan som torkat i solen gör mig så glad! Nu vilar jag i sängen, nybäddad med fräscha lakan hör jag hur tvättmaskinen jobbar och jag njuter! Ute duggar regnet men inte här i mina lakan "laddade" med varma ljumma vindar och solsken.

Mina tankar följer vinden och dras upp emot himlen, över molnen och bortom solen. Till en plats där solen inte finns men där mörkret inte existerar.  En plats full av värme och där atmosfären är mättad av kärlek! Där på en äng med vajande blommor ligger en filt. Trädet intill ger en svalkande skugga över de två fnissande kvinnorna som tar igen sig efter färden. En doft av nykokt kaffe och bakverk därtill sprids över vidderna.  De talar ivrigt och glatt med varann.
-Tänk vad trevligt att få uppleva gamla tider igen!
-Jaa, du kom inte långt efter.
-Dansa du, så spelar jag!
Mormor fattar tag i gitarren och farmor tar ett skutt upp från filten. Det långa mörka håret fladdrar i vinden och stegen känns så lätta! Tonerna stiger och änglarna lägger till sina röster i stämmor. Det är fest och glädje!
Känslorna finner inga gränser när två stiliga unga herrar syns springa ikapp på ängen!
- De är här! DE ÄR HÄR! Ropar de i en mun.
Mötet blir oförglömligt. Tiden står still. De omfamnar varandra och deras ansikten strålar som solen! 
Det bästa av allt: Glädjen har inget slut, inte evigheten heller!

De fnissande kvinnorna är min farmor och mormor som båda lämnade detta jordeliv nyligen. De var vänner sedan unga år. Och de unga stiliga herrarna var min farfar och morfar som lämnade oss några år tidigare. 
De har alla fyra betytt väldigt mycket  för mig och jag är glad och tacksam som fått ha dem i livet så länge! En dag ska jag ansluta mig till filten och njuta av det himmelska livet och tonerna tillsammans med dem! 

Kram Jeanette ♡