Krokus växer i rabatten...

Jag nynnar lite för mig själv när jag ser dem. Krokusarna. Minnet tar mig tillbaka några år. Närmare bestämt tolv år. Vart tog tiden vägen?!!

För tolv år sedan gick vårt näst yngsta barn på en fantastisk förskola för femåringar. Det var inte länge sedan, jo det var nog det i alla fall. Om man räknar åren. De lärde sig den där sången om krokusen.

Ville bara påminna dig och mig själv om hur viktigt det är att ta vara på tiden. När jag hade småbarn trodde jag aldrig att de skulle bli stora. Nu önskar jag att jag hade förstått hur snabbt det verkligen går. Vi måste vara rädda om varandra! Ta vara på stunden idag även om den är än så kort, för i morgon är den ett minne blott.

                                                               Kram Jeanette